All out
Jag tänker inte censuerar lika mycket denna gången, för jag pallar inte ta hänsyn till de som läser nu.. De som tar illa upp eller liknande får väl helt enkelt blunda eller sluta läsa. Det är för min skull jag gör detta.
Igår träffade jag Zandra en stund, vi tog en snabb runda nere i stan för att titta in rean. Jag köpte ett par jeansleggins med nitar i stentvätt och en kofta från Vero Moda, och en jeansskjorta och en tunn stickad tröja på Gina. Mycket fint.. Dock känns det ovant att storlek 38 är för stort i byxor igen. Det var nog fyra år sedan sist.. och att S sitter bra på överdelen. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag har gått ner egentligen.
Vilket leder oss till gårkvällen. Jag fick min första panikångestattack på säkert ett år.. Vet inte om några av er också får sådana? Det är iallafall inte kul.. Och jag försöker verkligen känna av när den börjar men jag klarar det inte, så det blir extra jobbigt när den väl startat.. Försökt se ett samband med hur jag har det just nu i livet och se ifall jag kan se om det är något liknande när jag hade perioden sist.
Och jag kan bara se inre stress och mat som problem. Jag äter fruktansvärt dåligt, och jag vet att det är dumt, men jag kan inte. Har ingen lust till någonting. I augusti i år vägde jag 68.8 kg, då bestämde jag mig för att gå ner kanske 6 kg, jag ville hamna runt 61-62 iallafall.. I morse när jag vägde mig så var vågen på 57.1 kg.
Vad har hänt?
Denna hösten.. Skolan har varit sjukt löjlig och omöjlig. Nicklas och jag har gjort slut efter 5 år tillsammans, vilket har medfört lägenhetsförsäljning, panikletande efter nytt boende, en massa känslor som virvlar omkring i mig. Jag har fått fast jobb, mest nätter, som nu snart går över till dagjobb, tack gud för nätterna ger mig en otrolig ångest. Jag klarar inte av dom. Jag har bantat.. Ja, men det gick lite överstyr. Och är fortfarande inte bra alls. Och jag är kär, jätte. Men det är lika komplicerat som underbart. Och jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Det är hemskt.. Och jag saknar min elaka katt så jag tror jag dör..
Så jag antar att det har varit en ganska jobbig höst och vinter.. Jag håller tummarna för att våren innebär bättre och lyckligare känslor. Flyttar till min egen lägenhet i nästsista veckan i januari, där jag hoppas att jag trivs. Kommer få närmare till några av mina närmsta vänner.
Och resten.. jag hoppas bara innerligt att det kommer att lösa sig, för jag vill så gärna.
Vet inte om jag är extra känslig eller vad det är, men jag har så svårt för att dölja vad jag känner, och just nu tycker jag att livet är förjävligt. Faktiskt. Och jag är så sugen på att bara ta mina saker och flytta hem till mamma där jag vet att någon kan ta hand om mig, för just nu verkar jag inte kunna ta hand om mig själv.
Samtidigt som det känns som ett misslyckande så kanske det är nödvändigt för att jag inte ska gå under helt igen. Kanske borde vara där några dagar bara.
Förlåt.. men jag måste få det ur mig. Det finns tusen saker till jag skulle behöva prata med någon om, men jag kan inte.
Igår träffade jag Zandra en stund, vi tog en snabb runda nere i stan för att titta in rean. Jag köpte ett par jeansleggins med nitar i stentvätt och en kofta från Vero Moda, och en jeansskjorta och en tunn stickad tröja på Gina. Mycket fint.. Dock känns det ovant att storlek 38 är för stort i byxor igen. Det var nog fyra år sedan sist.. och att S sitter bra på överdelen. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag har gått ner egentligen.
Vilket leder oss till gårkvällen. Jag fick min första panikångestattack på säkert ett år.. Vet inte om några av er också får sådana? Det är iallafall inte kul.. Och jag försöker verkligen känna av när den börjar men jag klarar det inte, så det blir extra jobbigt när den väl startat.. Försökt se ett samband med hur jag har det just nu i livet och se ifall jag kan se om det är något liknande när jag hade perioden sist.
Och jag kan bara se inre stress och mat som problem. Jag äter fruktansvärt dåligt, och jag vet att det är dumt, men jag kan inte. Har ingen lust till någonting. I augusti i år vägde jag 68.8 kg, då bestämde jag mig för att gå ner kanske 6 kg, jag ville hamna runt 61-62 iallafall.. I morse när jag vägde mig så var vågen på 57.1 kg.
Vad har hänt?
Denna hösten.. Skolan har varit sjukt löjlig och omöjlig. Nicklas och jag har gjort slut efter 5 år tillsammans, vilket har medfört lägenhetsförsäljning, panikletande efter nytt boende, en massa känslor som virvlar omkring i mig. Jag har fått fast jobb, mest nätter, som nu snart går över till dagjobb, tack gud för nätterna ger mig en otrolig ångest. Jag klarar inte av dom. Jag har bantat.. Ja, men det gick lite överstyr. Och är fortfarande inte bra alls. Och jag är kär, jätte. Men det är lika komplicerat som underbart. Och jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Det är hemskt.. Och jag saknar min elaka katt så jag tror jag dör..
Så jag antar att det har varit en ganska jobbig höst och vinter.. Jag håller tummarna för att våren innebär bättre och lyckligare känslor. Flyttar till min egen lägenhet i nästsista veckan i januari, där jag hoppas att jag trivs. Kommer få närmare till några av mina närmsta vänner.
Och resten.. jag hoppas bara innerligt att det kommer att lösa sig, för jag vill så gärna.
Vet inte om jag är extra känslig eller vad det är, men jag har så svårt för att dölja vad jag känner, och just nu tycker jag att livet är förjävligt. Faktiskt. Och jag är så sugen på att bara ta mina saker och flytta hem till mamma där jag vet att någon kan ta hand om mig, för just nu verkar jag inte kunna ta hand om mig själv.
Samtidigt som det känns som ett misslyckande så kanske det är nödvändigt för att jag inte ska gå under helt igen. Kanske borde vara där några dagar bara.
Förlåt.. men jag måste få det ur mig. Det finns tusen saker till jag skulle behöva prata med någon om, men jag kan inte.
Kommentarer
Trackback
