I know what it means, to walk along the lonely street of dreams. Here I go again on my own.

Först.
Nu när det börjar bli vår (för jaa, den är på väg!) så tänkte jag, hör och häpna, GÅ TILL FRISÖREN! Jag har nämligen fått en ide om att bli mer orange/blond hårig. Dvs röd/orange med lite ljusare slingor. Och jag tror inte jag klarar det själv riktigt, plus att jag är värd att få gå till en riktigt frisör, var två år sen sist nu i mars.. Så de ska jag göra nu i Mars någongång tänkte jag. Påbörja resan mot morot.
That's it.
Här under är en bild på den ungefärliga färgen jag vill ha. Kanske lite mörkare orange med ljusa slingor i? Vore fräscht till våren och sommarn.. Jag är en röd/orange person så jag går inte ifrån de tonerna..
Vad tycker ni då?



Sedan.
Jag somnade väldigt sent igår och har de senaste dagarna/veckorna sovit uruselt, vi pratar om ca 3-4 timmar per natt, och jobbat heltid. Dvs, det är inte bra. Men imorse vaknade jag av klockan 07:10, och känner hur jag är totalt blöt, hela jag. Känner hur täcket bara glider och hur lakanet är dyngsurt. Jag ligger med total hjärtklappning, fryser och skakar. När jag sätter mig upp rinner svetten ner över kroppen och håret är så blött så det ligger klistrat mot ansiktet och nacken. När jag tittar på lakanet så är det som ett avtryck av min kropp på det. Ja, det låter inte så fräscht men det var skitläskigt..
Varför?
Är det all dålig kost, sovvanor, matvanor, ingen motion som börjar slå tillbaka? Men jag är ju som jag brukar, men detta har aldrig hänt innan. Jag fick nästan panik, när jag satt mig upp så kände jag mig febrig och illamående..

Nu är jag dödstrött, imorgon och tisdag jobbar jag iallafall kväll, så då kan jag sova hur länge jag vill, eller tills jag får kärleksbesök. Men det är ett fint sätt att vakna på. Och jag saknar så det gör ont.. Och det gör ont att inte kunna sitta och mysa i soffan en vanlig kväll, att inte få somna på din arm varje natt och att inte få vakna bredvid dig varje morgon.
Jag vet att det inte är hälsosamt för mig egentligen, men det är faktiskt inte lätt att låta bli någon man är kär i. Jag hade inte planerat att få dessa känslorna för dig men hur skulle jag inte kunna få dom? Det tog två minuter innan jag kände dom, och jag ångrar verkligen inte en enda sekund med dig, ingenting. Och jag kan inte styra över dom fastän att jag vet att det är fel. Det enda jag kan göra är att hoppas på att du kommer vilja bli min, på heltid, någon dag snart. ♥
Att inte få skrika ut känslor som är såhär starka är plågsamt, men det vore ännu mer plågsamt att behöva ge upp dig.. så det tänker jag inte göra.


Vissa vet inte vad jag babblar om, och det är okej. Jag kan inte berätta allting helt enkelt, av respekt, men samtidigt så bestämde jag mig när jag skaffade denna bloggen att vara mer öppen. Och ni som inte tåler detta eller tycker att jag säger för mycket. Läs inte. Svårare är det inte.

Ska ta och se om jag har någon bok att börja läsa nu. Tänkte lägga mig i sängen, läsa en stund och sedan slungas in i drömvärlden igen. Denna gången ska jag somna snabbare, och få sova längre.. Jag har höga förväntningar på denna natten.




Nothing you confess
could make me love you less,
I'll stand by you