I know what it means, to walk along the lonely street of dreams. Here I go again on my own.

Det känns konstigt hur annorlunda ett ansikte kan se ut som man har haft i sitt liv i 23 år.
Hur några veckor kan göra det så annorlunda, göra så man får en chock.

Det är verkligen inte bra, och det var värre än vi någonsin kunnat tro.
Imorgon ska jag hälsa på dig igen. Morfar, jag, Pamela och mamma.
Se så att du klarar dig och att det går åt rätt håll allting.

Så mycket tårar det är hela tiden.. Jag drunknar snart.




Hoppet är det sista som lämnar människan.
Och jag kommer inte sluta hoppas på oss förrän dagen du säger att du vill
att jag låter dig vara ifred. Tror inte den dagen kommer att komma..
Vi är verkligen fina tillsammans. Skulle vilja lägga ut bilden på oss så att alla fick se.
Men jag kan inte..
Du gör mig iallafall lycklig.