I know what it means, to walk along the lonely street of dreams. Here I go again on my own.

The sound of silence.



När man får reda på att en väldigt nära anhörig är jättesjuk. När läkaren säger att det är livsfarligt.
Du har det redan tungt, och det blir ännu värre. När du bara gråter och inte vill vara ensam.
När du behöver kärlek, och bli kramad av den du tycker om.

Då är det tungt att få som svar att "jag kan inte komma nu..", "nej, du kan tyvärr inte komma hit.." & "prata i telefon går inte..". Svaren var väntade, men ändå hoppas och önskar man..
Det är iallafall jävligt tungt när det inte "går" att bli kramad, när man behöver det så det gör ont.

Jag älskar dig, men jag känner i hela min kropp att någonting måste hända snart..
Klarar inte av att vara en som ska "finnas" men som inte får "synas" längre..
Jag vill vara med dig så gärna, men jag är värd mer än detta mörker som jag tvingas vara i,
och jag vet inte hur länge till jag kan stå ut med detta..


Fan alltså.. vad hände med att 2010 skulle bli ett bra år?



Kärleks skugga.