I know what it means, to walk along the lonely street of dreams. Here I go again on my own.

Jag gråter så mycket just nu..
av lycka, olycka, förvirring, frustration, saknad.. av alla möjliga anledningar.
Inte konstigt, men samtidigt väldigt jobbigt då jag inte brukar känna mig riktigt såhär svag.. Att jag inte är så vidare stark det vet jag, men såhär sårbar har jag sällan varit.. Antar att det kan vara så när man så gärna vill ha någonting, som man inte får lov att ha egentligen.
Men jag väntar..

Nu, precis nu, när jag kom innnanför dörren så tog jag iaf ett beslut.
Jag ska börja skriva seriöst på min bok nu. Måste ha annat att tänka på, och få bort tankarna från allting som är jobbigt. Så nu ska mina tårar omvandlas till en energi för att få bort tankar och därför.. skriva en bok.

Så.. Jag har tänt ljus i hela vardagsrummet nu.
Satt på Sophie Zelmani på spotify, gjort en jättestor kopp te till att börja med.. och öppnat ett word-dokument.
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva.
Men det kommer nog till mig så fort jag börjar.

-
Quizen igår var skitkul. Jag å Charlotte kom nog sist, på riktigt, men det gör ingenting.
För man skrattar hela tiden och har fruktansvärt roligt. Peter var där och fotade, här under är bildbevis på att vi va där :)

Påtal om henne så måste jag nog tacka för att hon finns där för mig just nu.
För att hon kom hem till mig igårkväll klockan 23.00 för att jag behövde prata, och för att hon ser till att jag äter och inte går under helt. Det betyder väldigt mycket för mig, tro mig.


Jag & Charlotte.


Mam, Pam & Josefin. :)